karma
Lyckseles framtid
Jag blir så till mig efter dagens presskonferens (!) i Lycksele angående kvarteret Köpmannen. Ett kvarter precis bredvid Torget som i drygt 20 år bestått av en grusig, hålig parkering - vad som tidigare var ett vackert trähus.
Skulle någon sätta käppar i hjulet nu så kommer jag ryta ifrån. Lycksele behöver det här. Fler attraktiva, centrala butikslokaler och fler lägenheter, dessutom moderna sådana. Senaste hyreshuset byggdes för 20 år sedan. Det roliga är att det är exakt den tanke som jag haft som nu presenteras dvs källargarage, butikslokaler och hyreslägenheter (plus en del kontorslokaler som jag personligen tycker att man kan placera på ett mindre centralt läge).
Till råga på allt så håller de på att bygga för fullt på hyreshuset som Lycksele Bostäder uppför precis vid älven. Inte nog med att nya bostadstillfällen inne i stan skapas - det ger mer lediga hus för Lyckseles unga som istället vill ut från stan. Och ska vi då dra upp tomterna på Furuviksstranden där folk får bygga sig villor?
Tack vare att de satsar så vågar fler satsa på att flytta till Lycksele, inte bara familjer utan också företag. Människor som är bosatta i Lycksele och har en dröm om att starta eget kanske vågar ta för sig istället för att lägga drömmarna på is eller flytta från stan. Som det ser ut idag och har gjort de senaste åren vill många flytta från stan eftersom det inte finns så mycket möjligheter. Nu blir det ändring!
Jag tror banne mig jag sätter mig i kö på en vindslägenhet när spadtagen väl har tagits, haha.
LIFE
Learn to let go of the past, and recognize that every day won’t be sunny. And when you find yourself lost in the darkness and despair, remember it’s only in the black of night that you see the stars, and those stars will lead you back home. So don’t be afraid to make mistakes, to stumble and fall, because most of the time, the greatest rewards come from doing the things that scare you the most. Maybe you’ll get everything you wish for. Maybe you’ll get more than you ever could have imagined. Who knows where life will take you. The road is long and in the end, the journey is the destination.
Lägenhetsbekymmer
Lägenheten vi då eventuellt ska byta till är 2 rok 63 kvm 4600kr/mån och ligger i Mölndals centrum. Den är inte renoverad alls. Köket är unket gult och tråkigt, tapeterna tråkiga men den är väldigt stor, ljus, ligger i ett lugnare område, den har badkar, en inte så jättestor balkong utan tak.
Om vi byter till den kan hyresvärden erbjuda ett nytt kök men med höjd hyra på 2-300kr/mån, då är man uppe i nästan 5000. Omtapetsering hade jag tänkt göra själv ändå. Om de inte renoverar köket så får man själv måla luckorna om man vill det. Renovering och ompyssling av lägenheten är - som nuvarande hyresgäst uttryckte det - på hyresgästens ansvar.
Alltså. Antingen kan vi byta till den lägenheten och antingen måla luckor själva, tapetsera osv för ett fast pris direkt och det är ju inte superbilligt att köpa målarfärg och tapeter. Eller betala ca 300 kr mer i hyra varje månad för att få renovering med helt nya luckor och kanske också tapeter, jag har själv inte pratat med hyresvärden vad som exakt gäller...
Fördel med Frölunda:
Jag trivs, det är ett lugnt område.
Supernära till Frölunda Torg, tar knappt 5 minuter att gå.
Stor inglasad balkong och badkar.
Den är nyrenoverad efter våra önskemål.
Nackdel med Frölunda:
Hyran är hög och har nu höjts så den ligger på ungefär 5500kr/mån.
3 rum behövs inte, den är för stor.
Ligger på fel sida av stan, vill helst bo i centrum eller öst - den här ligger i väst
Fördel med Mölndal:
Det är en 2a på 63 kvm, jättestor och högt i tak.
Badkar och balkong.
Lugnt villaområde men tar någon minut att hamna i Mölndals centrum.
Får tapetsera och renovera som man vill ha det.
Nackdel med Mölndal:
Det ligger i en annan zon = dyrare med kollektivtrafiken
Ska man renovera kostar det massor av pengar oavsett om man gör det själv eller om hyresvärden gör det.
Balkongen har inget tak eller så (haha viktigt)
Jag vet inte om jag vill bo i Mölndal igen även om det tar 10 minuter med pendeln in till city
Åh. Jag vet inte vad jag ska göra!! Jag trivs som sagt i Frölundalägenheten då det ÄR lugnt och jag har hunnit planera så himla mycket om hur lägenheten ska se ut osv. Men med Mölndalslägenheten, den har tillräckligt många rum och dessutom stor och den kan man också fixa till att renovera - även om det kostar en del.
Vad hade ni gjort? Bytt lägenheten, eller bott kvar och väntat på att en annan lägenhet till bättre hyra och dessutom fräschare, dykt upp? Det är inte så lätt att byta lägenheten då den ligger på en gata som inte klingar så glatt i allas öron.
Utsikten från köket i Frölunda...
blondemoment
Jag ligger i sängen och filosoferar. Myser med Carmen. Då plingar det på dörren! Men va, vem plingar på min dörr? Ligger helt knäpptyst. Tänker inte riskera att kliva upp och kolla ut genom kikhålet eftersom vi har gamla trägolv som gärna gnisslar, och om det är någon jag inte vill träffa så får den inte höra att jag är hemma. Det plingar igen. Helt tyst...
Plötsligt ringer det på min telefon!! Va? Ett nummer jag inte känner igen. Min dator som ligger bredvid mig har ingen ström så jag kan inte skynda mig gå in på hitta.se för att kolla upp numret. Det ringer både en och två gånger. Efter en stund hör jag hur det går någon i trapphuset och smäller igen dörren. Jag ligger tyst ytterligare ett tag för att försäkra mig att ingen är kvar.
Samtidigt rusar tankarna genom mitt huvud. Vem? Varför? Hur? Någon plingar på min dörr och vet därmed var jag bor - samtidigt som den också har mitt nummer!? Har Jehovas telefonlistor nu för tiden?!
PANG. Då kommer jag på. Före helgen bestämde jag och en tjej att hon skulle komma hem till mig tisdag klockan 12:00 för att jag ev ska vara hundvakt till hennes hund. Det är tisdag och klockan är strax efter 12.
HUR kan jag vara så glömsk och framförallt dum i huvudet? Speciellt då det var ungefär det sista jag tänkte på innan jag gick och la mig igår. Men neej jag var såklart bergsäker på att det var nåt pucko som stod utanför dörren som jag inte ville prata med.
Jag gruvar mig inför samtalet jag ska ringa till henne. Vad säger man? "Hej, alltså jag var hemma då du plingade på min dörr men jag hade glömt bort att du skulle komma hit, så jag ville inte öppna för jag visste inte vem det var."
Herreminjävlagud jag är så korkad. Så korkad. Min hållning är väldigt hängig idag kan jag säga. Helst vill jag som sagt bara gömma mig någonstans och aldrig komma fram igen. Så mycket skäms jag.
oförståeligt
Det visar sig vara en intervju med Veronica Erikssons (vila i frid) familj och främst hennes två småsyskon. Och det faktum att Veronicas mördare sedan i höstas är en fri man. Och att han dessutom bor i Lycksele och studerar på Lernia/Tannbergsskolan. Veronicas lillebror skulle börja studera på Lernia han också, tills han fick veta att killen som mördade hans storasyster för 10 år sedan, också går där.
Det slutade med att mördaren blev kickad så att lillebror kan studera ifred. Lillasystern hade i måndags dessutom besökt skolan och sökt upp mördaren och suttit tyst och kollat på honom i 15-20 minuter.
(sammanfattar hela artikeln eftersom den inte går att hitta på nätet konstigt nog)
Jag är absolut emot dödsstraff och tycker att folk som gjort frukansvärda brott som i detta fall, kan få lida riktigt jävla ordentligt istället. Känna en BRÅKDEL av det som Veronicas familj har känt de senaste 10 åren. Jag blir så satans arg på det svenska rättssystemet som efter tio år släpper ut en sk människa som dessutom inte bedömts vara frisk och aldrig kommer botas. Att de ens tillåter honom att börja en utbildning på samma skola där offrets syskon går. Det finns ju utvisning gällande land, varför kan det inte gälla kommuner också? Att mördaren aldrig kan få sätta sin fot i Lycksele.
Jag personligen tror att han inte kommer bo kvar i Lycksele länge till då han garanterat kommer bli igenkänd, ännu mer hatad och antagligen ganska misshandlad också. Han skulle ha flyttat till något av arabländerna där det just nu är kalabalik och agerat slagpåse. Skulle han nog passa bra som. Och förtjäna, dessutom.
Det mest jävliga är att jag sökte upp honom på birthday.se och tydligen är han skriven på adressen där det hände. Hur äcklad blir man?
smärta
Någon som vet var man kan köpa helt grymma skor att ha på arbetet (dvs typ inneskor)? Låt säga skornas motsvarighet till Tempurmadrasser. Mina ben och fötter gråter och jag vet knappt hur jag ska lyckas somna för att mina ben gör så otroligt ont efter att ha varit igång 12 timmar idag med kanske inte de bästa skorna...
För att fortsätta ömka mig själv så bränner det på mina läppar, ni vet då man är torr kan det kännas så. Jag är inte torr om läpparna men det bränner ändå!!
Painkillers where are you :( ipren kommer man inte långt med och Mathias sover hos sina föräldrar så någon massage kan jag inte få (inte för att jag tror att han gjort det även om han varit här... :P)
Känns nästan som jag haft på mig ett par såna här hela dagen...
att behärska sig
Men sedan hade jag en tråkig upplevelse. Det blev en liten dispyt då en man tyckte att allt jag gjorde var värdelöst och den där jävla butiken som ställer till det och förstör skulle han aldrig mer i helvete besöka, han skulle försöka pruta 20 kronor och han svor ännu mer, då jag sa att det inte var möjligt. Slutade i alla fall med att han hyrde filmerna ÄNDÅ och jag hälsade honom en underbar fortsatt kväll. Till råga på allt hade han en liten pojke med sig, stå och skrika och svära åt en butikspersonal med ett litet barn bredvid!? Bra omdöme, verkligen. En sak om han varit själv, men med en pojke på knappt 10 år bredvid? Jag hoppas för ungens skull att han bara hade en väldigt dålig dag och en bra ursäkt för att vara så förbannad, att det helt enkelt var en engångsföreteelse.
Kunden efteråt var så imponerad över mitt tålamod och hur bra jag hanterade hela situationen och berömde mig flera gånger och gud att jag verkligen klarade av det så himla bra som jag gjorde och var trevlig, försökte lösa allt och höll mig lugnt. Ja vad kan jag säga, man måste göra det bästa av saken och ingenting gör saken bättre om man blir arg tillbaka då han börjar svära och skrika då allting bara var hans fel dessutom, det är bara att hålla ut och bemöta ilskan med kärlek istället. Det är bästa lösningen för alla parter, jag hade ju inte gjort något fel så varför ska jag ta åt mig och hur hade det sett ut om jag gapat tillbaks, varit spydig eller liknande? För andra kunder, för honom, för butiken, för MIG SJÄLV. Ingen vinner på ilska.
En annan kund blev lite irriterad då hans chip inte fungerade och jag skickade honom till banken på andra sidan gatan, han sa inte ett ljud till mig efter det och såg verkligen inte munter ut, men jag hälsade honom en trevlig kväll och välkommen åter och såklart ett leende, trots att jag inte fick något tillbaka. Hur irriterad man än kan bli inombords på hur vissa beter sig så ska man alltid kämpa för att vara übertrevlig tillbaka - det ÄR enda lösningen inte bara på arbetet utan också i övrigt, i alla situationer! Jag vet ju själv hur tråkigt det är att gå in i en butik och mötas av otrevlig och oengagerad personal som ser ut att hata sitt jobb och inte kämpar för att göra mig nöjd.
Slutet gott allting gott - 99,5% av alla kunder är helt underbara, snälla och glada och kanske beror det på att jag själv vill ge VARJE kund minst ett leende, och alla vet ju att ett leende smittar lätt av sig :) eller så är bara Hallänningar ohyggligt trevliga!
Min hund har rabies, skabb och gillar att bitas
När Carmen idag satt utanför Muffins, så ser jag innifrån hur en kille och en tjej kommer och börjar klappa på Carmen. Jag stirrar på dem utan glädje och efter en stund går de iväg. Det dröjer inte länge innan det kommer ett gäng på 4 personer och böjer sig över Carmen och ska klappa henne och gulla. Nu jävlar, tänker jag och stegar ut och binder loss Carmen och säger att hon är inte så snäll så det är bra om ni inte går fram och hälsar på okända hundar som sitter fastbundna varpå de bara skrattar och tycker att hon e sååå gullig. Tar med Carmen in på Muffins då det nu inte var så mycket folk där - vad händer på en gång? Jo en tantagusta böjer sig ner och ska klappa på henne!!!!
LÄR ER DETTA. Om ni så gärna vill klappa på en gullig hund så frågar man innan. Carmen är inte pålitlig och är inte som t ex hennes dotter Siri som tycker om då människor kommer fram och ska gulla, och vad man absolut INTE ska göra med okända hundar är att böja sig över hunden och klappa på huvudet, vilket alla gjorde idag då de hälsade på Carmen. Jag är stensäker på att hon hade kunnat hugga till för hon tycker inte om det och absolut inte när det handlar om okända människor! Det är inte säkert att hon hade gjort det, men hon hade kunnat göra det. Det hade vilken hund som helst kunnat göra i fel situation.
Bara för att det är en gullig hund som sitter ensam någonstans betyder det inte att det är okej att gå fram och klappa. Man kan prata på avstånd men att gå fram till en okänd hund, böja sig över den och klappa på huvudet? Det är idioti och personer som gör så och blir bitna eller nästan bitna, får skylla sig själva för att man är så dum.
Alltså - hälsa inte på okända hundar. Det kan vara en rädd och osäker hund som kan göra ett utfall, hur roligt är det om det då är ett barn som går fram och hälsar (vilket är ganska vanligt, en liten unge som vill klappa en söt hund) och i så fall blir biten? Hunden kan vara sjuk, hunden ha vilka problem som helst och det kan du inte veta för du känner inte hunden. Alla hundar är inte glada och trevliga.
Om ni så gärna vill, leta efter en ägare och FRÅGA innan. Och när du väl ska hälsa på hunden, böj dig inte över hunden och klappa på huvudet utan låt hunden lukta på dig och känn efter. Hundar ÄR inte pålitliga speciellt inte om man inte känner dem och man kan aldrig veta då en hund känner sig trängd och vill göra ett utfall för att den känner sig obekväm. Och det är mer sannolikt att en ensam hund känner sig trängd och otrygg om det är ett gäng som ska böja sig över den och klappa, än en hund som med sin ägare får lukta på den främmande människan och bestämma om hon vill prata eller inte.
Klappa inte okända hundar. Min hund har nämligen rabies, skabb och gillar att bitas - hårt.
Siri som älskar människor och Carmen som bara älskar dem hon känner.
Jobbtest
Flest E – Konstnären
Du är en kreativ person som alltid använder din fantasi, även om du bara ska borsta tänderna. För att du ska trivas på jobbet är det oerhört viktigt att du får jobba efter dina premisser. Du skulle aldrig trivas på ett jobb med rutiner. Du vill jobba när du känner inspiration, även om det råkar vara klockan två på natten.
Yrken som passar dig:
Journalist
Copywriter
Skådespelare
Författare
Tolk
Musiklärare
Florist
Dansare
Konstnär
Make up artist
Dekoratör
Designer
Fotograf
Bildlärare
Webbdesigner
Frisör
Kantor
Dramapedagog
Arkitekt
Museitjänsteman
Dessutom, läser man om mitt stjärntecken Fiskarna så är det i princip samma yrken som dyker upp. Ganska sjukt? Och jo, nog är det flera yrken på listan som jag funderat både en och arton gånger på ;-) fast jag kan inte riktigt hålla med på beskrivningen, fantasi då man borstar tänderna? Nja... ganska ofta är jag väldigt slentrianmässigt fantasilös men däremot är jag en ordentlig dagdrömmare som kan bygga upp gigantiska luftslott, men sån där kreativ och spontan fantasi har jag nog inte riktigt, ofta står det still. Kanske går det att öva upp?
klantigt gjort, vux göteborg
Nåväl. Ska söka några andra kurser för att läsa nu under våren, få se vad jag beslutar mig för av alla 100 olika möjligheter...
I got soul but I'm not a soldier
I morgon kan jag äntligen ta bort all denna tejp jag har bakom örat! Själva tatueringen kliar inte, men tejpen är grymt jobbig för det är lite hår som är fasttejpat också. Eftersom tatueringen är så liten så tog han massor av tejp så att plasten verkligen skulle sitta. Såå ingen annan än han som gjorde den vet egentligen hur den ser ut eftersom jag bara hann kolla i några sekunder och jag ser ju bara "inte så smart ut" just nu.
Och så här var det då, jag fick pengar till en tatuering av pappa i julklapp. Och jag har som sagt länge tänkt gå och boka en tid men det har inte blivit av för jag har inte kunnat bestämma mig för vilken av alla mina 1 miljon tatueringsplaner jag skulle börja med. Men i förrgår då jag fick veta att Coldplay skulle komma till Sverige så kände jag bara okej, nu måste jag fullända den här dagen - ÄNNU MER. Så jag trippade in på City Tattoo och sa hej jag vill tatuera mig och vips hade jag en tid dagen efter, dvs idag :) hade heller inte berättat det för någon annan än Mathias, syrran och Jenny så det blev en riktig överraskning. Kanske inte en så glad överraskning för min mor, dock ;-)
Lyckligtvis gjorde det heller inte ett dugg ont, kände knappt då första strecket kom. Vibrerade bara lite gött :) Till skillnad från förra gången då jag blev alldeles vit i ansiktet och nästan svimmade och fick ta en paus, iofs var den liiiite större än den här (och på ryggraden!) men ändå, bakom örat liksom? Finns ju inge fläsk där!
Så i morgon visar jag bild, om jag lyckas ta någon helt själv dvs... :p
Hade tänkt be han göra en sån här då han ändå höll på, haha sjukt cool jag älskar tatueringar på fingrarna men är för feg för att själv kunna göra det. Men denna är liten och diskret, och söt - dessutom hade jag ju betalt för 1 timme men vi var klara på 40 min med allting ;D
Dream coming true
Allting har vänts upp och ner. Jag har fjärilar i magen och vet nästan inte vart jag ska ta vägen för jag kommer gå som på nålar och vara så väntansfull och nervös hela helgen.
Jag har en liten dröm om att gå en utbildning som inte är så lång, bara två terminer på en yrkesutbildning som lätt kan bli andra yrken som också är drömmar. Det bästa är att detta nu även är en komvuxutbildning som gör att jag då också har högskolebehörighet (eftersom jag kompletterar med de gymnasiebetyg jag redan har). Om jag går denna Komvuxutbildning har jag alltså alla mina poäng och en yrkesbenämning - och dessutom slipper jag betala över 50 tusen för att gå utbildningen sen!
På måndag när vuxenutbildningen öppnar ska jag stå och banka på dörren och hoppas på det bästa, att allt klaffar och löser sig. Eftersom utbildningen började den 24:e (jag hittade den igår!) så får de se hur fort det går att få fram ett beslut och sedan kan skolan kompromissa med en veckas försening som jag då får ta igen. Att de redan har alla mina uppgifter, betyg osv och att jag har ansökningen i min hand gör inte saken sämre. Men i så fall börjar jag skolan nästa vecka på tisdag i så fall? Haha!
Och vad handlar det om? Ja det får ni se, ingen kommer kunna gissa vad det är för det är inte en utbildning jag talat med någon om förutom mamma och Mathias. Så håll alla tummar och tår för mig, snälla!!! :)
Jobb och tatueringar
Det känns ganska tråkigt att det fortfarande finns företag som har såna regler. Speciellt med tanke på att vi 80 och 90-talister med ganska stor säkerhet är mer tatuerade och piercade än någon tidigare generation. Var och varannan ungdom idag är märkt antingen i form av piercing eller tatuering. Om alla företag hade dissat oss 'märkta' då hade de ju fått plocka in arbetskraft från utlandet för att fylla behoven, hur onödigt är inte det?
Jag kan på ett sätt förstå att företag inte vill ha anställda som har kanske 5 piercingar i ansiktet och tatueringar på hals, bröst eller händer. Det kanske ibland ser för brutalt ut, då tyvärr - det fortfarande finns många från den äldre generationen som inte ser det som accepterat. Man ses som en buse, ligist, kriminell. Eftersom förr i tiden var det ofta kriminella busar som hade tatueringar, eller sjömän som förvisso inte heller stod så högt i rang!
Jag är absolut inte en sämre försäljare för att jag har en tatuering på min rygg. Varför skulle jag då vara en sämre försäljare om jag hade en tatuering på handen? Jag är inte mindre snäll och omtänksam gentemot barnen på skolan eller brukarna på gruppbostaden. Jag tycker om dem lika mycket och tar mitt arbete på lika stort allvar som en icke tatuerad. Jag jobbar lika hårt. Är exakt lika skärpt som innan. Jag är inte dummare med min tungpiercing, det är bara en del av mig.
Tatueringar kan istället för att skrämma, snarare ge människan man träffar en identitet. De tatueringar vi har säger något om oss. Inte bara för oss själva utan också för andra som inte känner oss. Jämt då jag ser en människa med en tatuering så sås ju en tanke, ett frö, om vad den personen är för slags person med utgångspunkt från tatueringen. Man får ett tydligare första intryck bara av att titta på människan. Det är min tanke.
När min generation är äldre är jag bergsäker på att tatueringar och piercingar kommer vara socialt accepterat, för då går det inte komma ifrån, så gott som alla kommer ha det. Jag längtar tills dess. Blir jag någon gång chef på ett företag som ska möta kunder eller liknande kommer jag gladeligen anställa folk med hela armar tatuerade!!
Fler gaddar to the people :D
Britt
Det känns som igår samtidigt som det ibland känns som 10 år sedan. Ibland kan jag komma att tänka på nånting eller om något speciellt händer, och hinner tänka en halv sekund att jag ska ringa till henne och berätta det, ofta om det är något bra som hänt. Det känns fortfarande overkligt onormalt orättvist att en människa bara kan försvinna så... att en så naturlig del av hela ens liv och ens uppväxt inte längre existerar och att jag aldrig mer kommer få se henne, få en kram av henne, höra hennes röst igen. Mer än i mitt minne.
Och när månen lyser så ler jag och tänker några fina tankar just för henne.
yellowstone din dumma vulkan
Det jag har varit mest rädd för är supervulkanen Yellowstone som lätt kan utplåna hela USA åtminstone. Nojor, nojor. Nu idag går jag in på Aftonbladet och läser att just denna vulkan höjt sig med 25 centimeter och hotar att få utbrott! Om ni tycker att vulkanen på Island för ett år sedan gjorde kaoz med världen så kan ni tänka er vad Yellowstone skulle göra.
"Den senaste tiden har forskare noterat en ökad vulkanisk aktivitet i området. Bland annat har marken pressats upp, på sina håll så mycket som 25 centimeter.
– Till en början var vi oroliga att det skulle kunna leda till ett utbrott, säger Paul Smith till tidningen National Geographic.
– Men när vi såg att magmakammaren fanns på tio kilometers djup så blev vi inte så oroliga. Hade den legat på tre kilometers djup hade vi haft anledning att vara mer oroliga.
Forskarna kan dock inte att helt utesluta att vulkanen vaknar ordentligt. Yellowstone beräknas ha haft ett stort utbrott vart 600 000:e år. Nu var det 640 000 år sen senast.
Forskarna har även konstaterat andra markförändringar som skulle kunna vara tecken på att magman rör sig uppåt."
Förbannade Aftonbladet.
Varför tror ni jag är livrädd för att se filmen 2012? Därför att jag är sån skeptiker att jag hade hängt mig själv om jag gjort det. Det lilla jag vet om själva handlingen och grundtanken bakom 2012 räcker tillräckligt för att få mig att gå omkring och vara livrädd för tsunamis även om jag vandrar bredvid Umeälven i Lycksele.
Nu är jag inte så nyligen påläst om de eventuella problemen som skulle uppstå efter ett utbrott från Yellowstone. Men hundratusentals människor i USA skulle utplånas antingen direkt eller strax efteråt. Ungefär hela USA skulle ligga under aska. Inte ett enda flygplan skulle kunna lyfta. Vi skulle antagligen få sämre skörder och därmed mindre mat världen över och dessutom ett kallare klimat då solen nog skulle skymmas en hel del pga askmoln och sådant.
Jag vet att jag är dum i huvudet som nojar mig över sånt här och dessutom TROR på det. Jag vet.
upphovsrätt
Men de själva lägger upp bilder hejvilt utan att länka till upphovsman?
Att kräva en sak men göra en annan, känns lite fult och fyllt av dubbelmoral. Jag lägger ofta upp bilder utan källhänvisning av den enkla anledningen att jag vet inte vart de kommer ifrån, jag har haft dem på datorn i hundra år, Google är ingen källa utan en sökmotor. Jag lägger upp källa då jag verkligen vet säkert. Det är ofta inte ens säkert att bloggen du hittar bilden i, är upphovsman. Varför då tigga länkar? Knivigt.
Därför skulle det vara lite fult om jag skulle skriva att det är absolut förbjudet att ta material från min blogg utan att länka vidare till min blogg som källa, då jag inte gör det själv. Vill man sedan skydda sitt material sätter man en vattenstämpel mitt i bilden så att ingen går miste om var den egentligen kommer ifrån.
Upphovsrätten saknar idag med den utbreddhet bloggar fört med sig, respekt. Så tyvärr, utan ditt namn i stora bokstäver över hela bilden så är det svårt att skydda den.
Eller? Har jag fel?
En bild som jag äger.
konferansresan
Blev mest bara bekymrad och illa berörd då produktionsbolagen ständigt väljer att komma med nya realityprogram men de måste alltid förlöjliga personer och vinkla dem jättekonstigt. Nog för att jag inte vet hur personerna är IRL men det märks så tydligt.
Jag kan inte tycka att det är roligt längre, inte alls. Att fördumma människor för att få folk att skratta och därefter tjäna pengar på det? Tycker inte alls om det, får bara värsta klumpen i magen och tycker synd om dem (nej alla är nog inte förmögna att förstå vad medverkan i ett sådant program kan innebära som t ex den blinde killen i programmet igår). Kan de inte göra fina program istället, så trött på att allt måste ha en elak vinkel. Alltid är det någon som är tönten som stammar eller gör konstiga uttalanden.
Kom ni ihåg Kjell i serien om Ullared? Han och hans familj mådde ju jättedåligt och barnen blev mobbade i skolan. Tycker produktionsbolagen borde i efterhand intervjua personerna som blir förlöjligade och utskrattade för konstiga ihopklipp och känna efter om de verkligen har nån skam i kroppen att ändå fortsätta göra nya program.
Hade jag varit på någon konferans eller ja helt enkelt hamnat i samma situation hade jag gjort samma som den där sekt(?)medlemmen och bett dem blurra mitt huvud och hålla mig anonym...
Men men. Sen vad många sexuttalanden de hade med av Blondinbella, det är ju långt ifrån den sida man är van att se då hon såvitt jag vet aldrig nämnt ordet samlag i sin blogg. Å andra sidan, hur många skriver samlag? Sex menar jag då. Hon har aldrig skrivit om sex. Hehe.
Beautyqueen
Men i alla fall. De följer en tjej som har tävlat hela sitt liv, hon är väl knappa 20 år nu. Hon och hennes mormor sitter och berättar att tidigare hade hon ju en pappa men han lämnade dem 2 år tidigare. Mamma med 6 barn, hur kunde han lämna dem i sticket bara sådär? Och han har inte träffat dem på nästan 2 år. Hör aldrig av sig och kommer aldrig och hälsar på. Dumma pappa.
- Han har besöksförbud också för att han gjorde oss illa känslomässigt då han lämnade oss och gifte om sig senare.
MEN KOM UT I VERKLIGHETEN. VAD ÄR DET MED MÄNNISKOR. VILKEN PLANET ÄR DE FÖDDA PÅ. KONSTIGT ATT HAN INTE HÖRT AV SIG OM DE SKAFFAT BESÖKSFÖRBUD?????
Fan.
Kan du vissla Johanna
Duktiga och mytomspunna Per Oscarsson är befarad innebrunnen i han och hans frus hem. Det är så sorgligt!! Ändå säger jag bara: tur att de brann inne tillsammans. Istället för att det var en av dem ensam som brann inne. Nog också för att de båda var väldigt gamla men det är så tråkigt. Per Oscarsson liksom, en legend.
För 2 år sedan på nyårsaftonsnatten var sista gången jag träffade Maja, kommer nog alltid förknippa henne med de där glädjefyllda och hoppfulla timmarna efter 12-slaget. Hemskt. Just den sista gången vi träffade varandra hade vi inga framtidsplaner eller prat om vad vi skulle göra som vi tidigare brukade göra varje gång vi sågs utan bara kramar och lev-i-nuet. kanske var det nån mening. Får jag bara gissa mig till, aldrig veta.
Trots alla motgångar vi stöter på så måste vi fortsätta leva. För oss själva i synnerhet. 2010 var ett vidrigt år med min älskade hunds hastiga farväl av jorden och min bästaste fina moster Britts avsked, även om det inte var ett avsked utan bara ett avslut av en kort tids hemskt sjukdom.... Men man måste gå vidare. Tänka framåt och leva på minnen. Jag försöker. Hur svårt det än är.
Skulle vilja ringa Britt ikväll och önska henne gott nytt år. Men jag vet att var hon än är så vet hon att jag tänker på henne, jämt ♥ Hon, Urax, Binna, mormor, morfar & morbror Henry åt nog en sjuhelsickes middag uppe i himlen ikväll.. tittade ner på oss i både Grannäs och Lycksele. Höll ett vakande öga över oss så vi inte tog en öl för mycket eller ramlade ner i nåt snöigt dike ;) Det är åtminstone vad jag tror.
Vila i frid alla fina människor som funnits på vår jord och må 2011 bli ett finare år med fler vackra minnen och färre eller ja helst av allt inga dödsfall av allt. Man blir ju så ledsen.
Kram.
