Jag är så dum. Så blond. Så obotligt korkad. Vill mest bara sjunka genom jorden, gräva ner mig i en grop, sätta mig i skamvrån och aldrig ta av mig dumstruten.

Jag ligger i sängen och filosoferar. Myser med Carmen. Då plingar det på dörren! Men va, vem plingar på min dörr? Ligger helt knäpptyst. Tänker inte riskera att kliva upp och kolla ut genom kikhålet eftersom vi har gamla trägolv som gärna gnisslar, och om det är någon jag inte vill träffa så får den inte höra att jag är hemma. Det plingar igen. Helt tyst...

Plötsligt ringer det på min telefon!! Va? Ett nummer jag inte känner igen. Min dator som ligger bredvid mig har ingen ström så jag kan inte skynda mig gå in på hitta.se för att kolla upp numret. Det ringer både en och två gånger. Efter en stund hör jag hur det går någon i trapphuset och smäller igen dörren. Jag ligger tyst ytterligare ett tag för att försäkra mig att ingen är kvar.

Samtidigt rusar tankarna genom mitt huvud. Vem? Varför? Hur? Någon plingar på min dörr och vet därmed var jag bor - samtidigt som den också har mitt nummer!? Har Jehovas telefonlistor nu för tiden?!

PANG. Då kommer jag på. Före helgen bestämde jag och en tjej att hon skulle komma hem till mig tisdag klockan 12:00 för att jag ev ska vara hundvakt till hennes hund. Det är tisdag och klockan är strax efter 12.

HUR kan jag vara så glömsk och framförallt dum i huvudet? Speciellt då det var ungefär det sista jag tänkte på innan jag gick och la mig igår. Men neej jag var såklart bergsäker på att det var nåt pucko som stod utanför dörren som jag inte ville prata med.

Jag gruvar mig inför samtalet jag ska ringa till henne. Vad säger man? "Hej, alltså jag var hemma då du plingade på min dörr men jag hade glömt bort att du skulle komma hit, så jag ville inte öppna för jag visste inte vem det var."

Herreminjävlagud jag är så korkad. Så korkad. Min hållning är väldigt hängig idag kan jag säga. Helst vill jag som sagt bara gömma mig någonstans och aldrig komma fram igen. Så mycket skäms jag.