gammal goding 2009-07-28
Springer omkring osminkad i allt annat än matchade kläder (till knallrosa foppatofflor) och andas frisk luft från Vindelälv och fjäll. Fikar hos mammas faster Lisa på 94 år som bjuder på ett 100 år gammalt kakrecept som alltid smakar lika gott (plus hundra kaksorter till).
Sitter i köksfönstret och tittar ut genom fönstret. Går ner till fårhagen och ger baggen lite gräs, måste känna att vi kommer överrens. Ligger i soffan med Året Runt i händerna och en värmedyna under ryggen. Somnar en stund. Moster lagar farligt god middag som även blir kvällsfika. Sätter mig vid mammas dator och kollar Aftonbladet. Egentligen inget behov av media och sån kommunikation, mest för att fördriva tiden.
Får besök, det är inte så komplicerade besök här. Här kliver man in genom dörren - gärna med skorna på - sätter sig vid köksbord och förväntar sig en kaffetår. Svamlar på om vardagliga ting. Vad har hänt i byn idag? "Schuuar" och sen ett farväl som inte ens är ett farväl, utan både besökaren och husägare förstår att ja, nu var besöket slut. Man säger ingenting, det är bara "jaaaja" och vips är kaffesnyltaren borta. Så är det i de Lappländska fjällmarkerna. Ingen tar illa upp.
Igår kväll tog jag och mamma bilen upp till några relativt närbeliggande byar. Mamma har bott i Grannäs som ligger 32 kilometer från närmaste samhälle (med ca 3000 invånare) i 40 år, mindre än hälften av tiden permanent. Hon har varit i dessa byar vars vägskäl ligger nästan i vår by, ungefär 5 gånger under sitt liv. Igår var första gången för mig. Mystiskt att det 3 mil upp i skogen finns stora byar, vackra byar faktiskt, som man aldrig sett. Mystiskt att de måste köra typ 10 mil ToR för att köpa en liter mjölk, ifall de glömt. Mycket mystiskt. De har typ hundra mil till närmsta klädbutik. Det är hårda människor som klarar av en vardag jag på två dagar skulle få lappsjuka av.
Norrbottensgräns, kalfjäll, vitfärgade älgmytje, mammas sökande efter snåtterkarta på surmyren och björnfälen efter nån igenvuxen gamväg. Ni fattar vad jag pratar om? I natt sov jag med Urax och Siri vid mina fötter, idag väntar omplacering av fårstängsel, besök på gravar och hemresa till Lycksele. Det var skönt att vara här, även om det bara var för ett dygn.
Sitter i köksfönstret och tittar ut genom fönstret. Går ner till fårhagen och ger baggen lite gräs, måste känna att vi kommer överrens. Ligger i soffan med Året Runt i händerna och en värmedyna under ryggen. Somnar en stund. Moster lagar farligt god middag som även blir kvällsfika. Sätter mig vid mammas dator och kollar Aftonbladet. Egentligen inget behov av media och sån kommunikation, mest för att fördriva tiden.
Får besök, det är inte så komplicerade besök här. Här kliver man in genom dörren - gärna med skorna på - sätter sig vid köksbord och förväntar sig en kaffetår. Svamlar på om vardagliga ting. Vad har hänt i byn idag? "Schuuar" och sen ett farväl som inte ens är ett farväl, utan både besökaren och husägare förstår att ja, nu var besöket slut. Man säger ingenting, det är bara "jaaaja" och vips är kaffesnyltaren borta. Så är det i de Lappländska fjällmarkerna. Ingen tar illa upp.
Igår kväll tog jag och mamma bilen upp till några relativt närbeliggande byar. Mamma har bott i Grannäs som ligger 32 kilometer från närmaste samhälle (med ca 3000 invånare) i 40 år, mindre än hälften av tiden permanent. Hon har varit i dessa byar vars vägskäl ligger nästan i vår by, ungefär 5 gånger under sitt liv. Igår var första gången för mig. Mystiskt att det 3 mil upp i skogen finns stora byar, vackra byar faktiskt, som man aldrig sett. Mystiskt att de måste köra typ 10 mil ToR för att köpa en liter mjölk, ifall de glömt. Mycket mystiskt. De har typ hundra mil till närmsta klädbutik. Det är hårda människor som klarar av en vardag jag på två dagar skulle få lappsjuka av.
Norrbottensgräns, kalfjäll, vitfärgade älgmytje, mammas sökande efter snåtterkarta på surmyren och björnfälen efter nån igenvuxen gamväg. Ni fattar vad jag pratar om? I natt sov jag med Urax och Siri vid mina fötter, idag väntar omplacering av fårstängsel, besök på gravar och hemresa till Lycksele. Det var skönt att vara här, även om det bara var för ett dygn.
Kommentarer
Trackback
