Världens värsta resa, del 3
Vid det tredje och slutgiltliga inlägget om min resa som jag vid rubrik kallar "världens värsta resa" inser jag att vadå världens värsta resa? Ja, som jag varit med om då. Det finns ju skräckexempel på andra resor som är sju resor (höhö) värre. Men som jag varit med om! Bara ett förtydligande.
En timme för sent lyfter planet från Bromma till Umeå pga vad flygvärdinnan sa, "för få flygledare". Det lät knäppt, men vi lyfte i alla fall.
Väl på marken i Umeå har jag ju inte bara lite panik eftersom jag ska hämta bagage - rasta hund - åka flygbuss in till Vasaplan - gå med min djävulspackning till busstationen - hinna med buss som jag tror går 15:45. Vi landar 15:15 ungefär.
Jag rusar in med hunden in på toan. Kissar fortare än vad en urininfektionsläkare hade tillåtit. Rusar ut, armbågar mig genom folkhavet och säger "dog coming trough, dog coming trough!" (Carmen må vara tjock, men är ändå så liten att folk råkar nästan trampa på henne flera gånger under dagen) och haffar åt mig 20-kilosväskan, ut och hittar en taxi, slänger bokstavligt talat in hunden i bagaget och säger åt chaffisen att skynda sig för i helvete annars missar jag bussen!!!!
Tills jag kollar på mobilen. Klockan är 15:30 ungefär och jag ser nu att bussen inte gick 45, utan 25. Fem minuter tidigare alltså.
- Gick bussen kvart i eller? säger chaffisen
- Nä. Du kan köra lagligt nu. Den går kvar över.
På busstationen ställer oss för att vänta på omvägsbussen aka. Östersundsbussen av alla bussar, jag som ska till Lycksele. Bussen kommer och när de ca 15 väntande personerna står där utanför ser jag att bussen är ju sprickfärdig! På nåt sätt tar vi oss in och ytterligare en kille håller på att trampa ihjäl Carmen så jag får skrika HALLÅ DET ÄR FAKTISKT EN HUND HÄR och han ramlar nästan framlänges.
Klockan går, Carmen får sova i mitt knä och jag är väldigt stressad då klockan är 18:36 och jag inser att vi inte är framme i Åsele där vi ska byta buss, och jag börjar jobba om 1h och 25 minuter. Panik? Jo man tackar.
Till slut landar vi och där står en väntand anslutningsbuss till Lycksele. Hoppar på bussen och med all packning frågar jag chaffisen om han vill se biljett
- Nä skit i det (såna upplevelser vill man ha då man kommer direkt från storstan till en byhåla i Västerbotten. NORRLÄNDSK TILLIT!)
Vi rullar på och jag undrar om jag egentligen ska hinna, hur fan ska bussen ta sig 87 kilometer på 1 timme? Men vi hinner. 19:56 står jag på jobbet helt slutfärdig och förstår att jo, jag hann.
Idag har jag väldigt överdrivet ont i axlar och nacke av all stress och spänningar från gårdagen som släppte. Fy fan vilken resa. Vilken pärs. Aldrig mer.
Snipp snapp slut så var sagan om min djävulsresa slut!
Jag känner nog ingen person som kan skriva tre långa inlägg om en hel dag. Eller ens någon som kan skriva såhär långa inlägg om en taxi & bussresa. Jag innehar nog nåt slags världsrekord.
Världens värsta resa, del 2
Låt er inte luras av det tidigare inlägget. Jag upplevde både en och annan surrealistisk situation söndagen den 19 december innan jag tog mig till slutdestination Lycksele.
Jag kommer på flygplanet och vi är ungefär 20 minuter sena. Utanför flygplansfönstret kan jag se hur nästan ett tiotal plogbilar gör allt i sin väg för att få bort snön och göra startbanan redo. Det tar tid. Men vi kommer iväg, även om jag redan här är lite orolig för hur det ska gå att hinna alla anslutningsplan och bussar.
På Bromma flygplats ser jag en lång kö och jag springer direkt fram till mannen vid gaten.
- Hej! Jag ska resa med hund!
- Jahaaa.. okej.
Han tar upp walkietalkin och säger till kabinpersonalen att reservera säten åt mig (lyxen med att resa med 'pet in cabin' är att man får två säten för sig själv att bre ut sig på)
- Du, vi har ingen hund reserverad på den här flygningen?
Smart nog hade jag i Göteborg fått ett kvitto på betalningen, "ifall det skulle bli problem på Bromma" så jag hivar stolt upp det och ger till mannen. Han knappar lite på datorn.
- Du ska till Umeå, va?
- Ja!
- Okej, för vi ska till Malmö...
- Ehhh.. Okej. Hejdå!
Springer fort som tusan därifrån för att undvika fniss från den långa kön.
Hittar min gate. Puh. Kvinnan som jobbar där ser mig och frågar om det är jag som är Linnéa. Ja, det är ju jag det.
- Det är såhär... de nere i Göteborg har gjort fel och bokat in dig med hund hela vägen upp till Umeå. Men på den här flighten är det redan tre djur bokade och det är max antal...
- Va?
- Mmm... jag är ledsen... ifall alla de checkar in får du ta ett senare flyg
- Men jag har ju en buss att passa i Umeå!? Jag ska jobba klockan 20?*
- Det finns tyvärr inget vi kan göra, man får inte ha mer än tre djur på planet och nu har de alltså gjort fel i bokningen nere i Göteborg. Så vi får se ifall någon av dessa djur inte checkar in, så kan du följa med.
Jag ställer mig en bit bort och är helt mållös. Hinner planera det skadestånd jag ska få av Malmö för att en ensam kvinna gjort ett misstag. Jag planerar också att ringa till syrran och be henne jobba för mig i natt, jag planerar att be dem betala taxi och mat åt mig och dessutom ska jag stämma dem. Dessa funderingar hinner eka i mitt huvud under ungefär 2 minuter då kvinnan vid gaten meddelar att en katt fick förhinder och att jag alltså kan åka med.
Det är hemskt vad man stressar upp sig - helt i onödan. Jag hade ju kunnat chilla på det och bara andas lugnt och normalt utan dessa förbaskade tankar, tills jag fick ett fullständigt besked.
Väl på flyget var det bara jag och en hund till, förutom min hund då. Två katter hade alltså fått förhinder. Stress helt i onödan, alltså.
* Att tillägga: Malmö Aviation har så jävla bra personal att jag inte ens kunde bli fullkomligt förbannad trots detta. Eloge, eloge, eloge.
Världens värsta resa, del 1
Det går till slut bra, vi tar oss till Landvetter där jag haffar en vagn så att jag kan styra alla väskor. Carmen går i kopplet bredvid och jag går in i inrikeshallen och ser att det är rätt lång kö till incheckningen, så jag ställer mig på lagomt avstånd och skriver SMS.
- Hörru, du får inte ha hund här inne
Jag hoppar till och ser att självaste farbror blå står och kollar på mig och Carmen
- Va? Haha jomen, eller huuur!
Jag är ju övertygad om att poliskonstapeln skojar sådär på morgonkvisten en tråkig söndag. Men inget skratt kommer. Inga mungipor stiger upp mot öronen. Stoneface.
- Det är förbjudet att ha hundar här inne.
- Men alltså, jag ska ju ut och resa med hunden?
- Resa med hunden? (här låter han väldigt förvånad som att det aldrig hänt förr) Har du tillstånd för det?
- Eh... ja det har jag?
- Jaha, säger han och muttrar vidare.
Jag är lite chockad och börjar författa ett SMS om vad jag nyss upplevde, det kändes ju onekligen som ett skämt. Då hör jag ytterligare en barsk röst och framför mig ser jag en gigantisk megamage som aldrig klarat Polishögskolan om den försökt idag, stå med händerna bakom ryggen och ser sådär äkta polisaktig ut och upprepar det jag nästan nyss hört av polis nummer ett;
- Hunden får du inte ha här
- Men va? Jag ska ju flyga med hunden
- HUNDAR ÄR FÖRBJUUUUDNA HÄR!
- Men hur ska jag annars kunna få med henne på planet?
- Du, om flygplatsen blir bombhotad och vi måste in med bombhundar så är det ju helt omöjligt att de ska kunna söka, fattar du väl!
- Nej m....
- Det är vad du har en väska till!
- Jamen gud förlåt jag visste inte att man var tvungen att ha hunden i väskan även inne på flygplatsen
- Du, ser du skylten där utanför eller? Utanför vaaarje dörr står det HUNDAR FÖRBJUDET!
- Nej ursäkta, jag missade nog den skylten
- Det är ju skyltar överallt! Tror du att hundförbudet gäller alla utom dig eller? NEj just det!!
- Men förlåt, jag missade skylten och hade absolut ingen aning om att man skulle ha hunden i väskan hela tiden
- Nej, DÅSÅ! Sätt hunden i VÄSKAN!
Snacka om rolig inledning på dagen. Jag blev så jävla paff. Nitiska poliser har man ju hört om men det här var väl ändå lite lätt överdrift? Jag undrar fortfarande ifall det inte var ett överdrivet skämt eller inte, hur som helst så var jag SÅHÄR nära att kalla inte bara en utan två poliser för idioter. Kanske var bra att jag inte gjorde det, i så fall hade jag väl blivit nerbrottad och handfängslad ut från flygplatsen.
Jösses.
Jag menar, vad är det för värdelösa hundar de har som inte kan söka för att det gått en annan hund där?
GOT-ARN 08:00 - Gate closed
Vaknar i morse. Vad fan är klockan? Går upp och kollar.
- MATHIAAAAAAS KLOCKAN ÄR HALV ÅTTAAAAA!!!!!! HÄMTA BIIIIILEN!!!! TA CARMEN!!!!!!
Slänger på mig kläder - bak och fram till och med - och rusar ut i bilen. Panik panik panik. Försöker hitta nummer till incheckningsdisk eller liknande. Rusar fram på 40:an och jag vågar någon gång tänka att kanske kanske hinner vi. Ungefär 2 minuter i 8 står jag hos SAS och säger "Hej. Mitt flyg lyfter nu. Vad gör jag?"
Tyvärr finns det inte så mycket att göra åt sånt. 5 möjliga flygbolag jag hade kunnat pussla ihop en resa med idag om jag haft tur men självklart fanns det inget som matchade. Så jag får åka med Malmö Aviation i morgon så jag kommer fram lagom tills jag ska kliva på och jobba natt på Krutis.
Det jag tycker är absolut sjukast är att det som många nog vet, varit förseningar i flygtrafiken under en lång period pga vädret, speciellt de senaste dagarna då de varit plusgrader och sedan frysit på = halkigt för små flygplanshjulen på banan. Men självklart dagen då jag försover mig (första gången någonsin, flygit måånga gånger) ska flygplanet vara helt i tid, dessutom SAS av alla flygbolag, SAS som JÄMT är sena. Hur går det ihop? Hur maximal jävla otur får man ha?
Happ. Gjort är gjort och går inte att göra om. Jag försöker att inte älta "hur kunde jag, hur hände det, tänk om jag gjort si och så eller inte gjort så" allt för mycket för man mår bara sämre. Det finns absolut ingenting att göra åt nu, 1000 kronor åt skogen men men. Shit happends. Det lär inte hända igen för jag kommer nog aldrig mer boka en flight kl 8 på morgonen.
Nu ska jag ligga och sura i soffan hela dagen.
