Vid det tredje och slutgiltliga inlägget om min resa som jag vid rubrik kallar "världens värsta resa" inser jag att vadå världens värsta resa? Ja, som jag varit med om då. Det finns ju skräckexempel på andra resor som är sju resor (höhö) värre. Men som jag varit med om! Bara ett förtydligande.

En timme för sent lyfter planet från Bromma till Umeå pga vad flygvärdinnan sa, "för få flygledare". Det lät knäppt, men vi lyfte i alla fall.

Väl på marken i Umeå har jag ju inte bara lite panik eftersom jag ska hämta bagage - rasta hund - åka flygbuss in till Vasaplan - gå med min djävulspackning till busstationen - hinna med buss som jag tror går 15:45. Vi landar 15:15 ungefär.

Jag rusar in med hunden in på toan. Kissar fortare än vad en urininfektionsläkare hade tillåtit. Rusar ut, armbågar mig genom folkhavet och säger "dog coming trough, dog coming trough!" (Carmen må vara tjock, men är ändå så liten att folk råkar nästan trampa på henne flera gånger under dagen) och haffar åt mig 20-kilosväskan, ut och hittar en taxi, slänger bokstavligt talat in hunden i bagaget och säger åt chaffisen att skynda sig för i helvete annars missar jag bussen!!!!

Tills jag kollar på mobilen. Klockan är 15:30 ungefär och jag ser nu att bussen inte gick 45, utan 25. Fem minuter tidigare alltså.

- Gick bussen kvart i eller? säger chaffisen
- Nä. Du kan köra lagligt nu. Den går kvar över.

På busstationen ställer oss för att vänta på omvägsbussen aka. Östersundsbussen av alla bussar, jag som ska till Lycksele. Bussen kommer och när de ca 15 väntande personerna står där utanför ser jag att bussen är ju sprickfärdig! På nåt sätt tar vi oss in och ytterligare en kille håller på att trampa ihjäl Carmen så jag får skrika HALLÅ DET ÄR FAKTISKT EN HUND HÄR och han ramlar nästan framlänges.

Klockan går, Carmen får sova i mitt knä och jag är väldigt stressad då klockan är 18:36 och jag inser att vi inte är framme i Åsele där vi ska byta buss, och jag börjar jobba om 1h och 25 minuter. Panik? Jo man tackar.

Till slut landar vi och där står en väntand anslutningsbuss till Lycksele. Hoppar på bussen och med all packning frågar jag chaffisen om han vill se biljett
- Nä skit i det (såna upplevelser vill man ha då man kommer direkt från storstan till en byhåla i Västerbotten. NORRLÄNDSK TILLIT!)

Vi rullar på och jag undrar om jag egentligen ska hinna, hur fan ska bussen ta sig 87 kilometer på 1 timme? Men vi hinner. 19:56 står jag på jobbet helt slutfärdig och förstår att jo, jag hann.

Idag har jag väldigt överdrivet ont i axlar och nacke av all stress och spänningar från gårdagen som släppte. Fy fan vilken resa. Vilken pärs. Aldrig mer.

Snipp snapp slut så var sagan om min djävulsresa slut!

Jag känner nog ingen person som kan skriva tre långa inlägg om en hel dag. Eller ens någon som kan skriva såhär långa inlägg om en taxi & bussresa. Jag innehar nog nåt slags världsrekord.