Detta är ett svårt ämne trots att det är ett av de ämnen som intresserar mig absolut mest.

Jag ser mig själv som troende ateist som gillar buddhism. Som jag nämnde redan i presentationsdelen av denna lista så är jag en väldigt filosofisk person, både från vardagliga ting till universiella existensfrågor. Funderar mycket, en riktig dagdrömmare.

Jag har ingen religion och vill inte ty mig till någon, då jag tror att religion mest skapar ont. Hade vi alla levt efter samma trosätt hade vi kunnat lösa konflikter och undkomma krig och sådant lättare, såvida vi också världen över haft samma politik och därmed också livsfilosofi! Därför tycker jag att religion bara är jobbigt, fel, stört.

MÄÄN, som Tony Irving hade sagt. Religioner kan ändå vara en oerhörd tröst för många, något att verkligen luta sig emot utan vidare tvivel. Inga frågor på hur man ska leva, man lever bara. Så jag respekterar och kan förså den tröst, det lugn och den trygghet som en riktig tro kan ge, men jag själv tror inte på någon Gud och vill inte leva efter några speciella regler förutom de jag själv skapar för mig själv.

Fast ska man dra trådar hit och dit så ligger jag nog mest nära buddhism och österländska trosätt, kanske också för att det är den religion som intresserar mig mest. För att jag inte ska slå knut på mig själv och trötta ut mina läsare med mitt filosofiska flum och gå djupare in på vad min tro är säger jag bara läs lite böcker om buddhism, mindfulness osv och tro på dig själv. Det är lite utav min tro i korta rader.

Kanske blir jag mer säker och kan ge en bättre förklaring om 10 år, men... jag vet att jag lutar ditåt men att vara 21 år och helt på det klara med hur ens livsfilosofi ser ut? Funkar inte.