Min andra jobbhelg, och vilken kväll sen då. Haha. Har varit så surrealistiskt allting och väldigt få kunder, antar att alla satt hemma och såg Melodifestivalen istället för att hyra film... Men de kunder som har varit inne har bjudit på ett och annat skratt inombords, roliga o intressanta typer av alla de former :)

Men sedan hade jag en tråkig upplevelse. Det blev en liten dispyt då en man tyckte att allt jag gjorde var värdelöst och den där jävla butiken som ställer till det och förstör skulle han aldrig mer i helvete besöka, han skulle försöka pruta 20 kronor och han svor ännu mer, då jag sa att det inte var möjligt. Slutade i alla fall med att han hyrde filmerna ÄNDÅ och jag hälsade honom en underbar fortsatt kväll. Till råga på allt hade han en liten pojke med sig, stå och skrika och svära åt en butikspersonal med ett litet barn bredvid!? Bra omdöme, verkligen. En sak om han varit själv, men med en pojke på knappt 10 år bredvid? Jag hoppas för ungens skull att han bara hade en väldigt dålig dag och en bra ursäkt för att vara så förbannad, att det helt enkelt var en engångsföreteelse.

Kunden efteråt var så imponerad över mitt tålamod och hur bra jag hanterade hela situationen och berömde mig flera gånger och gud att jag verkligen klarade av det så himla bra som jag gjorde och var trevlig, försökte lösa allt och höll mig lugnt. Ja vad kan jag säga, man måste göra det bästa av saken och ingenting gör saken bättre om man blir arg tillbaka då han börjar svära och skrika då allting bara var hans fel dessutom, det är bara att hålla ut och bemöta ilskan med kärlek istället. Det är bästa lösningen för alla parter, jag hade ju inte gjort något fel så varför ska jag ta åt mig och hur hade det sett ut om jag gapat tillbaks, varit spydig eller liknande? För andra kunder, för honom, för butiken, för MIG SJÄLV. Ingen vinner på ilska.

En annan kund blev lite irriterad då hans chip inte fungerade och jag skickade honom till banken på andra sidan gatan, han sa inte ett ljud till mig efter det och såg verkligen inte munter ut, men jag hälsade honom en trevlig kväll och välkommen åter och såklart ett leende, trots att jag inte fick något tillbaka. Hur irriterad man än kan bli inombords på hur vissa beter sig så ska man alltid kämpa för att vara übertrevlig tillbaka - det ÄR enda lösningen inte bara på arbetet utan också i övrigt, i alla situationer! Jag vet ju själv hur tråkigt det är att gå in i en butik och mötas av otrevlig och oengagerad personal som ser ut att hata sitt jobb och inte kämpar för att göra mig nöjd.

Slutet gott allting gott - 99,5% av alla kunder är helt underbara, snälla och glada och kanske beror det på att jag själv vill ge VARJE kund minst ett leende, och alla vet ju att ett leende smittar lätt av sig :) eller så är bara Hallänningar ohyggligt trevliga!