Vi är hundvakt i natt. Det lät ju som en bra idé, att bekanta sig med en vovve på 9 månader. Tills vi kom in genom dörren och kom på att justefan, vi har en katt...

Hunden galopperar och katten flyger, där var den blomkrukan. Mathias tar hund och jag tar katt - katten tar sina klor och hugger ner dem i händerna, jag lovar att hela klorna var inne. 4 piercingar i händerna ba ja varför inte.. har nog nån gammal navelstav nånstans att sätta i.

Sen har hund hunnit klättra på väggar, tak och inspekterat varenda vrå. Han ställde sig till och med i fönstret på själva brädan och spanade ut (hade tagit bort resterande krukor). Det är nu jag ska berätta att han är en blandning mellan schäfer/rottweiler/amstaff och därmed en bjässe. En bjässe i ett normalstort fönster, undra vad människan som satt i bilen precis utanför tänkte!

Nu för en halvtimme sen börjar hunden skälla så nu ligger Mathias i vardagsrummet och ska försöka på pli på stackarn. Tyst pårej! Blir tyst (inte av Mathias uppmaningar, dock) i 15 minuter sen börjar han tokskälla igen. Ja, vårt hus är lyhört... jag har visst hunnit glömma vilken skillnad det är att inskola en liten hund jämfört med en valp i en väldigt stor hunds kropp. Eller nej det sistnämda har jag aldrig gjort men man blir lätt bortskämd med små hundar som inte stör så mycket om de springer på soffryggstödet (ja hunden idag har gjort det)

Ja, nu saknar jag Carmen som jag skiljdes från idag. Trots att hon på Umeå flygplats hann skälla ut både Kent Larsen och hela MODO hockey, i sin lilla bur. 8 kilo terrier är fan inte att kaxa med, det ska ni veta. Men vid det här laget hade hon redan legat och snarkat i 6 timmar.

Mmm god natt då.


karatekatten som sen vi kom hem legat gömd ovanpå garderoben.