Nu har jag läst ut boken Lyckan, kärleken och meningen med livet. Det var med sorg - blandad med glädje - som jag vände på sista bladet i boken och såg att det var tomt.

I korta drag är det en självbiografi av Elizabeth Gilbert. Hon lever med depressioner i tre år, känner sig missnöjd med livet och sitt äktenskap. Hon tar beslutet att efter en jobbig skiljsmässa åka ut på en resa under ett års tid för att finna sig själv. Först Italien där hon äter, njuter, lär sig italienska och ser vackra platser. Sedan iväg till ett ashram i Indien där hon lär sig meditera på riktigt. Efter en tid där åker hon till den vackra indonesiska ön Bali och liksom knyter ihop påsen där med gurus, andlighet, njutning, kärlek.

Jag fullkomligt njöt av varje sida i boken. Hon har förmågan att mitt i själva händelseförloppet dra upp anekdoter, kanske rolig fakta om något hon varit med om, en byggnad, vad som helst... det finns ständigt sidospår istället för att bara rätt och slätt berätta vad hon gjorde och hur hon kände. Det är så mycket mer! Och det är så fint. Jag älskar hennes språk (även om översättningen från engelska till svenska är onekligen klantigt dålig ibland).

En ny favoritbok! Inte alls som filmen. Jag tyckte att filmen var bra, men vet ni boken är 18.000 gånger bättre. I filmen är hennes vistelse på Bali långt ifrån det hon skriver om i boken. Det blir heller inte så detaljerat med hennes små anekdoter som jag gillade mest. Så om ni ska välja mellan att läsa denna otroligt tjocka bok eller se filmen - LÄS BOKEN för guds skull.

Efter att ha läst en del tankar om både boken och filmen så förstår jag att man nog måste ha ett intresse av andlighet, religion och personlig utveckling sedan innan, att man har det lite i sig. Så här skriver en som läst boken  "Beskrivningen av allt mediterande i Indien är så tråååkigt att läsa att jag har svårt att koncentrera mig." För att liksom förstå meningen och djupet i boken. Att ha förmågan att tänka brett och fullkomligt förstå varför Elizabeth åker till Italien och lär sig italienska bara för att hon känner för det. Hon har inget behov av det mer än att hon tycker att det är ett vackert språk. Det kan nog vara svårt att förstå sig på såvida man inte befunnit sig i samma situation som Elizabeth/är intresserad av den resa hon gör och vad hon gör på resan/har ett öppet sinne och är intresserad av nya upplevelser.

Vet ni vad det roligaste av allt är? Elizabeth Gilberts unga år som bartender blev grunden till filmen Coyote Ugly!